Nu ar det faktiskt slut!

Nu ar det snart over och forbi mitt lilla aventyr och det kanns lite markligt. Cia akte igar. Det var jatteroligt atrt ha henne har och det ska bli toppen att de flyttar hem till sverige pa riktigt snart. Imorgon ska jag till tandlakaren och putsa tanderna och bjuda tva svenskar jag lart kanna pa lunch och sedan avskedsmiddag med Miriam och Simon, mina fina sambos.
Jag har verkligen inte hunnit med att skriva sa mycket som jag tankte pa denna, min blogg. Hade tankt att beratta om mina fina sambos och vad vi skrattar at tillsammans. Simon har ett harligt fnissigt skratt.
Jag hade ocksa tankt att lansera en liten mustasch-fotografi utstallning for att visa pa alla varianter av mustascher det finns har. Varje dag brukar jag rakna hur manga man jag sett utan mustasch. Idag har jag lyckats se 4. Det ar rekord for denna vecka, nastan alla man har facialhair.
Det finns sakert andra mer eller mindre intressanta saker jag skulle kunna skriva om, men nu kommer jag ju hem!

Mrs Ramanathan

Det är många människor som har gjort mitt uppehälle här i Chennai intressant, lärorikt och roligt. Men den person som tar hem guldmedaljen i, i stort sätt alla kategorier, är Meera Ramanathan, även kallad MeeraMa, eller Meera Anty (kärt barn har många namn).
Meera är sen mer än fyrtio år vän med (min syster) Cias svärmor Ann-Marie (som för övrigt också är indienfrälst). Innan jag kom hit hade jag träffat Meera och hennes man (fina Mr Ramanathan) på Cias och Henriks bröllop, alltså vid ett tillfälle. Men har nu fått tillfälle att spendera massor av tid med dem. Meera har visat mig (och nu också min syster) massor av spännande sevärdheter, allt från Mammalapurams stentempel till polynesisk dans.
Meera är en mycket intellektuell och rolig kvinna. Hon har lärt mig massor om indisk kultur och hinduism. När man får tillfälle att besöka ett tempel eller en kulturplats tillsammans med henne berättar hon om allt på ett så roligt och spännande sätt så att varenda liten gråsten får guldkant och mening. Hon är dessutom väldigt rolig och kärleksfull och bjuder dessutom på de absolut godaste och generösaste måltiderna. Det är en välsignelse att ha fått så mycket MeeraMa-tid.

Meera är den bästa guiden man kan tänka sig. Mount Everest är det högsta berget. Det flög jag över när jag var i Nepal härom veckan.

Buddism, hinduism och djur

Pa finlandsvenska kallar man det ett sprakbad nar man overskoljs av olika sprak. Jag har under denna resa fatt mig ett religionsbad. Jag tror det har gjort mig mer andlig och kanske lite mer religios.
Om buddistisk mytologi har jag forstatt att jag inte vet mycket. Men idag vet jag hjortens betydelse i Buddismen och imorgon lar jag bli annu lite mer kunnig i laran nar jag varit med syster Anila, en buddistnunna till Bodahstupan. Ater tillbaka i Chennai ska jag lara lite mer om hinduismen och deras djur.
Var ar djuren i kristendomen?

Skitiga Kahtmandu

Idag har jag gjort det igen...gett bort pengar till en främling. Men denna gång känner jag mig inte så lurad då jag vet att jag aldrig får tillbaks dem. Efter en lång utläggning om ett tragiskt liv, med hiv och barn, köpte jag honom en stor burk pulvermjölk och ett paket kex för ca 100 svenska kronor. Om allt går som jag hoppas kan barnet äta sig mätt ett bra tag framöver, om inte säljer han tillbaka mjölken och köper knark för pengarna. Det kommer vi aldrig få veta. Men denna min tjänst göra gott för mitt karma.

Innan allt detta hände promenerade jag och min Indisk/amerikanska vän till "the monkeytemple" tur och retur. Bitvis väldigt fint , men även väldigt väldigt skitigt.

Bilder från Kahtmandu