Surt väder och grå tankar

Utanför hänger dimman tung och inne är det inte mycket bättre eftersom jag köpte mig ett paket cigarretter som jag röker av med jämna mellanrum. Jag som skulle gå över till nikotugg istället.
Jobb har jag sökt, men ingen har ringt idag för att kalla mig på intervju. Och mitt sociala umgänge har idag bestått av ett 45 minuters terapisamtal. Min terapeut vill hävda att jag distanserar mig. Han kanske har rätt. Men jag tycker att jag har gått i terapi tillräkligt många svängar och vill helst bara ha mina 50 timmar som min utbildning kräver gjorda snart. Slöseri av våra skattepengar kan tyckas.
Min andra kontakt idag har varit mailledes med min föredetta, Mats. Jag har bannat honom för att han skickar mig söta sms om sin längtan efter mig. Taskigt kan tyckas. Men jag försöker bara se om mitt hus och inte hamna i någon halvdan älskerinneroll. Och där är det lätt hänt att man hamnar. Gud vet att jag ofta tänker på det som ett fullgott alternativ. Speciellt sånna här regniga dagar.
Men snart kanske vårsolen tittar fram och tjälen går ur både mark och själ.

En kickoff inför våren

Idag har jag varit på trägårdsmässan tillsammans med massor av tanter i varierade åldrar. Det var en fantastisk upplevelse att se all blomsterprakt, även om det var artifisiella blomsterängar vi skådade. Tulpaner, eterneller, ranunklar, rosor, pelargoner, lavendel och hortensior, för att bara nämna några, slogs om blickfång och doftupplevelser och väckte en känsla av välbehag som bara grönska kan ge.
Jag, min väninna och min treåriga systerdotter satt länge och tittade på en florist som av en mängd olika blommor gjorde de mest fantastiska av buketter, sen var det dags för utlottning av buketterna och vi satt spända med varsin gratislott i handen i hopp om att vinna hem blomsterprakten.
Det är en girig djävel som väcks i mig vid gratislotterier och auktioner. Tänk att det kan bli jag som vinner hem det vackra gratis eller gör det stora fyndet! Djäveln, väl dold bakom mitt väna yttre tuggar fradga i hopp om att få stiga fram och ta emot det vackra priset. Men ack, det blev ingen prunkande bukett för mig bara en smygande insikt om obehagliga egenskaper som jag bär. Kanske måste jag ta upp dem i terapin.
Men jag gläds åt tanken att jag när jag blir tant på riktigt kommer göra det galant. Med fönstret fullt av pelagoner och alltid med ett korsord eller en stickning till hands.

Vårkänslor

Äntligen skiner solen in i min lägenhet med löfte om att våren är på annalkande och en obekant längtan att storstäda har infunnit sig. Framtiden är oviss, men känslan av ångest som brukar gå hand i hand med ovissheten är inte närvarande. Snarare en känsla av tillit. Allt kommer bli bra.

Futtig förklaring till hjärtekrossad vän

Min söta väns kille har gjort slut efter några månaders relation och som vän letar man efter ord till tröst. Min egen spruckna relation har jag förstås också fortfarande i åtanke.

Det är svårt det där med relationer och mod och tysta förväntningar. Det är ju så komplext och har man dessutom några år på nacken. Ja, några fler än 20, då har man lite bajs i bagaget också. Och två människors bajs brukar ofta vara av olika art. Den andras kräver en särbehandling som man inte förstår sig på eftersom man knappt kan sköta sin egen skit.

Killar vill också gärna att man ska vara lite lagom lika deras mödrar och det är ju svårt att efterlikna dem lite lagom när man aldrig blir presenterad för dem.

Att man regrederar in i ett pubertalt tankemönster och ett vokabulär från det anala stadiet när relationer spricker är helt normalt och går över med tiden.

Till tröst har man vänner.

Ett tafatt slag för Fastan

I onsdags var det askonsdag, första dagen i fastan. Fastan är en av mina favorit högtider som tyvärr är bortglömd av många. Den näms kort i "nu är det jul igen....och julen vara än till påska, men det var inte sant....för däremellan kommer fasta". Större plats än så får den inte för de flesta och de tycker jag är synd.
Fastan varar under 40 dagar fram till påsk och är inte bara en tarmtömningsteknik.
Enligt kyrkan är denna tid en prövningarnas tid, man ska under denna tid tänka på dem som har det svårt, kontemplera över livet och avhålla sig från konsumtion, så har jag iallafall tolkat det. Och jag tycker att denna anorlunda högtid behövs i dagens individualistiska kick, och konsumtionsamhälle.
Själv brukar jag fundera ut något lustfyllt att avhålla mig ifrån, jag brukar ta något som ligger mig varmt om hjärtat, men inte är allt för övermäktigt. Förra året höll jag mig från smågodis och klädköp i 40 dagar. Det kan verka banalt, men eftersom det för mig var kära laster tyckte jag ändå att det hade sin poäng. Att jag inte tog pengarna jag tjänat in och gav dem till bättre behövande tog ju knorren från det hela, så någon full pott fick jag inte för mitt försök. Men jag fick tid för att tänka på viktigare saker än smågodissmaker och raffiga klädköp, och där fanns en del tid att spara in.
I år hade jag räknat fel i tid. Glömde att februari är en kort månad och trodde att jag hade en veckas tid att tänka ut något bra att avhålla mig ifrån i år, än har jag inte kommit på något. Ciggaretterna ligger pyrt till men jag önskar inte ge upp dem riktigt än. Tyvärr! Faktum är att det inte alls känns som jag vill ge upp något och att jag är alldeles för självupptagen för att riktigt kunna tänka stort om andra. Så än så länge är det med en känsla av skam som jag gått in i fastan, och det enda som dämpar skammen är att äta smågodis och att här slå ett slag för högtiden.
Ödmjuka tips om hur man kommer i form inför fastan tas gladeligen emot.

Mordmisstankar

Efter att ha tagit del av gårdagens alla program om Palme och diskuterat mordet med mina systrar och vänner verkar Hylins tes inte längre hålla måttet. Det känns skönt! En av mina systrar tyckte jag var synisk som kunde värdera Palmes liv högre än Cedergrens, men det är inte riktigt min poäng. (Värderar jag människoliv olika? Det är en annan fråga som jag vill slippa ha en åsikt om nu.)
Min tanke var snarare den att om man tar tjänst som yrkesmördare krävs det att man inte gör misstag. Det går aldrig att rätta till, till skillnad från alla andra åtaganden.
Jag tvingas då fråga mig själv; känns det bättre att tro att Palmes död var planerad?
Ja, förmodligen är det så och jag tror det beror på att det gått så lång tid. Aftonbladet och Expressen har under åren matat oss med teorier om olika spår, sydafrikaspår, PKKspår, polisspår etc. Pengar och dyrbar polistid har lagts ned och jag kommer på mig själv med att vilja ha ett avancerad lösning på mordgåtan, ett futtigt misstag som ide´ gjorde ju mig tydligt upprörd. Vad skönt då att jag kan avfärda den teorin!? Frågan är om några bevis övrhuvudtaget kan trösta och kännas trovärdiga efter så här lång tid?