Ett tafatt slag för Fastan

I onsdags var det askonsdag, första dagen i fastan. Fastan är en av mina favorit högtider som tyvärr är bortglömd av många. Den näms kort i "nu är det jul igen....och julen vara än till påska, men det var inte sant....för däremellan kommer fasta". Större plats än så får den inte för de flesta och de tycker jag är synd.
Fastan varar under 40 dagar fram till påsk och är inte bara en tarmtömningsteknik.
Enligt kyrkan är denna tid en prövningarnas tid, man ska under denna tid tänka på dem som har det svårt, kontemplera över livet och avhålla sig från konsumtion, så har jag iallafall tolkat det. Och jag tycker att denna anorlunda högtid behövs i dagens individualistiska kick, och konsumtionsamhälle.
Själv brukar jag fundera ut något lustfyllt att avhålla mig ifrån, jag brukar ta något som ligger mig varmt om hjärtat, men inte är allt för övermäktigt. Förra året höll jag mig från smågodis och klädköp i 40 dagar. Det kan verka banalt, men eftersom det för mig var kära laster tyckte jag ändå att det hade sin poäng. Att jag inte tog pengarna jag tjänat in och gav dem till bättre behövande tog ju knorren från det hela, så någon full pott fick jag inte för mitt försök. Men jag fick tid för att tänka på viktigare saker än smågodissmaker och raffiga klädköp, och där fanns en del tid att spara in.
I år hade jag räknat fel i tid. Glömde att februari är en kort månad och trodde att jag hade en veckas tid att tänka ut något bra att avhålla mig ifrån i år, än har jag inte kommit på något. Ciggaretterna ligger pyrt till men jag önskar inte ge upp dem riktigt än. Tyvärr! Faktum är att det inte alls känns som jag vill ge upp något och att jag är alldeles för självupptagen för att riktigt kunna tänka stort om andra. Så än så länge är det med en känsla av skam som jag gått in i fastan, och det enda som dämpar skammen är att äta smågodis och att här slå ett slag för högtiden.
Ödmjuka tips om hur man kommer i form inför fastan tas gladeligen emot.