Nu ar det faktiskt slut!

Nu ar det snart over och forbi mitt lilla aventyr och det kanns lite markligt. Cia akte igar. Det var jatteroligt atrt ha henne har och det ska bli toppen att de flyttar hem till sverige pa riktigt snart. Imorgon ska jag till tandlakaren och putsa tanderna och bjuda tva svenskar jag lart kanna pa lunch och sedan avskedsmiddag med Miriam och Simon, mina fina sambos.
Jag har verkligen inte hunnit med att skriva sa mycket som jag tankte pa denna, min blogg. Hade tankt att beratta om mina fina sambos och vad vi skrattar at tillsammans. Simon har ett harligt fnissigt skratt.
Jag hade ocksa tankt att lansera en liten mustasch-fotografi utstallning for att visa pa alla varianter av mustascher det finns har. Varje dag brukar jag rakna hur manga man jag sett utan mustasch. Idag har jag lyckats se 4. Det ar rekord for denna vecka, nastan alla man har facialhair.
Det finns sakert andra mer eller mindre intressanta saker jag skulle kunna skriva om, men nu kommer jag ju hem!

Mrs Ramanathan

Det är många människor som har gjort mitt uppehälle här i Chennai intressant, lärorikt och roligt. Men den person som tar hem guldmedaljen i, i stort sätt alla kategorier, är Meera Ramanathan, även kallad MeeraMa, eller Meera Anty (kärt barn har många namn).
Meera är sen mer än fyrtio år vän med (min syster) Cias svärmor Ann-Marie (som för övrigt också är indienfrälst). Innan jag kom hit hade jag träffat Meera och hennes man (fina Mr Ramanathan) på Cias och Henriks bröllop, alltså vid ett tillfälle. Men har nu fått tillfälle att spendera massor av tid med dem. Meera har visat mig (och nu också min syster) massor av spännande sevärdheter, allt från Mammalapurams stentempel till polynesisk dans.
Meera är en mycket intellektuell och rolig kvinna. Hon har lärt mig massor om indisk kultur och hinduism. När man får tillfälle att besöka ett tempel eller en kulturplats tillsammans med henne berättar hon om allt på ett så roligt och spännande sätt så att varenda liten gråsten får guldkant och mening. Hon är dessutom väldigt rolig och kärleksfull och bjuder dessutom på de absolut godaste och generösaste måltiderna. Det är en välsignelse att ha fått så mycket MeeraMa-tid.

Meera är den bästa guiden man kan tänka sig. Mount Everest är det högsta berget. Det flög jag över när jag var i Nepal härom veckan.

Buddism, hinduism och djur

Pa finlandsvenska kallar man det ett sprakbad nar man overskoljs av olika sprak. Jag har under denna resa fatt mig ett religionsbad. Jag tror det har gjort mig mer andlig och kanske lite mer religios.
Om buddistisk mytologi har jag forstatt att jag inte vet mycket. Men idag vet jag hjortens betydelse i Buddismen och imorgon lar jag bli annu lite mer kunnig i laran nar jag varit med syster Anila, en buddistnunna till Bodahstupan. Ater tillbaka i Chennai ska jag lara lite mer om hinduismen och deras djur.
Var ar djuren i kristendomen?

Skitiga Kahtmandu

Idag har jag gjort det igen...gett bort pengar till en främling. Men denna gång känner jag mig inte så lurad då jag vet att jag aldrig får tillbaks dem. Efter en lång utläggning om ett tragiskt liv, med hiv och barn, köpte jag honom en stor burk pulvermjölk och ett paket kex för ca 100 svenska kronor. Om allt går som jag hoppas kan barnet äta sig mätt ett bra tag framöver, om inte säljer han tillbaka mjölken och köper knark för pengarna. Det kommer vi aldrig få veta. Men denna min tjänst göra gott för mitt karma.

Innan allt detta hände promenerade jag och min Indisk/amerikanska vän till "the monkeytemple" tur och retur. Bitvis väldigt fint , men även väldigt väldigt skitigt.

Bilder från Kahtmandu

Tillbaka i Nepal

Jag ar tillbaka i Nepal efter 22 ar. Har blivit gammal, och Nepal har blivit annorlunda, men ar precis lika fantastiskt som forr.

Helt fel

Jag ar inte i curryns hemland. Iallafall finns det inget somheter curry nar man letar i kryddhyllorna. En curry ar har en gryta,men kan tydligen vara kryddad hursomhelst,dock oftast valdigt hett. Har ar det forovrigt just hett och jag ska fly en vecka till Katmandu,dar vadret lar vara som svensk sommar.Det ska bli toppen! Lite ensamt da jag inte kan ta med mig mina fina roommates, Miriam och Simon. Men kanskehittar man nya vanner eller nogon fridfull plats att meditera pa.Hursom pa lordag bar det av.
Ikvall ska vi spela bissmark.Det ar nagot vi brukar gora i under flakten pa kvallarna. det brukar vara en jamn kamp.

Allas gata

Nar man tar sin dagliga promenad till affaren eller skraddaren, eller var man nu ar pa vag, kan man stota pa nastan vad som helst. Nej, nu tog jag i....men, kossor strovar runt lite varstans, kycklingar, mopeder, hundar, cyklar, bussar samsas med folk som eventuellt tar sig en siesta i skuggan pa trotoaren eller nagon som slagit upp sitt fruktstand i nagot gatuhorn. Det ar fasinerande!
Pa tisdag ska Elin och Charlotta fara hem, i gar firade vi av dem genom att kla oss i saris och besoka en av de dyraste resturangerna pa ett hotels takterass har i Chennai. Utsikten och stamningen var fantastisk, maten var Ok.
Har fatt rapporter om att ni har den kallaste vintern pa lange. Markligt hur olika de kan vara.

Virus och bakterier

Jag har aldrig riktigt forstatt skillnaden pa virus och bakterier, trots lakarkunskapen i min slakt. (jag skams) Men min dator lar ha fatt nagot virus, genom mitt minne som varit uppkopplat for att ge bloggen bilder. Sjalv har jag drabbats av bakterier som forokar sig i varmen och ger mig hosta.
Allt lar sakert ordna sig med tiden. Men har inget spannande att beratta da jag legat under flakten de senaste dygnen.
Det jag vet att beratta ar om vadret:
Har lar det bara bli varmare och varmare, nu ar det ungefar 30 grader. Det blir nog ganska lagom att fly faltet i mitten pa mars.

Fyra dagars semester

De senaste fyra dagarna har varit fulla med upplevelser av de mest varierande slag. I fredagsmorse tog vi taget till ett zoo for att titta pa allehanda djur. Det liknade Skansen lite grann, fast utan de svenska fabodarna och med tigrar istallet for kattungar. Kvallen och natten spenderade vi i Mahablapuram, pratade med en fiskare som bjod med oss pa sin fiskebat i gryningen, fiskade, solade, fick solsting, tog bussen hem (men lamnade ungdomarna for att festa pa egenhand) och har sedan spenderat ett drygt dygn med Mrs Ramanathan (Cias svarmors fina van sedan 25 ar som jag traffat pa Cias och Henriks brollop. Jag fick en privat sightseeing runt sodra collegeomradet, vi gick sedan pa konsert i klassisk indisk musik, hade langa samtal om indisk kultur, at god mat som hennes hembitraden hade lagat och besokte idag bokhandlar och kopte allehanda bocker.
Nu ska jag bli uppdaterad i vad som hande ungdomarna under festkvallen, lar vara en romans mellan fiskaren och min roommate for att sedan stupa i sang. Efter att jag fatt tillbaka min dator som ar for kontroll hos Marias man ska jag lagga ut bilder. Godnatt!

Bollywood

For att riktigt marinera mig i den indiska kulturen har jag borjat pa bollywood-dans. Det ar fantastiskt kul och ganska svart. Igar var vi en grupp pa nio danska och svenska killar och tjejer, men idag tog jag min forsta privatlektion. Sa har efter andra gangen ar fortfarnde lite vimsig och far inte riktigt till alla steg, men efter de tio lektionerna jag har betalt for ar jag nog valdigt bra! Det bjuds pa uppvisning nar jag kommer hem!

Sondagsren

Igar jobbade jag hela langa lordagen pa barnhemmet som Little Lamb driver. Dar bor sju fantastiskt fina barn i tre till artonarsaldern vars foraldrar inte kan ta hand om dem pa tillfredstallande satt. det var intensivt, roligt och trottande.Sa idag har jag haft en riktigt langsam morgon med tvagning. Dagen till ara hade jag varmt vatten for projektet och jag ar nu ren och luktar gott. I denna varma stad av damm och avgaser dar man svettas konstant och kallvatten ar det som bjuds i kranen ar en tvagning av detta slag sallsynt.
Snart bar det av till somerskan for att hamta ut min uppsydda idiska dress byxa, tunika, sjal i prickig/blommigt. Ofta nar man ar utomlands skaffar man sig en speciell smak som man tror ska fungera aven i Sverige. Ofta hamnar de plagg langst bak i garderoben nar man sen kommer hem. Min indiska ensamble kommer nog inte bli ett undantag. Men tills dess tanker jag bara de prickiga byxorna med stolthet. Bilder kommer snart. Tills dess far ni halla till godo med dessa.

Fast i rusningstrafik

Att aka auto,oppen moedbil i rusningstrafik i Chennai ar en provning, och nar man till slut har kommit hem till sin korsning har man huvudvark. Jag hoppas pa att Cia vill gora lite naturutflyckter med mig nar hon kommer, se teplantagen och aka pa husbat pa floden.
Pa mandag ska jag till theosofical gardens i Chennai, som ska vara en tragard med olika religosa tempel och kyrkor, alla religioner lar vara representerade, de lar ocksa ha ett bibliotek med religiosa skrifter. Det later fantastiskt. Jag aterkommer nar jag varit pa plats och vet mer.
Imorgon ska vi ha idrottsdag pa skolan och sedan ska jag hjalpa till lite pa ett barnhem. Langtar faktiskt efter ren svensk luft!

Bad Hairday

Jag ar forundrad over hur vackra har alla indiska kvinnor har och anvundas dem att de nog aldrig har upplevt en dalig hardag. Utan mina papiljotter har jag nastan alltid det har.

Min vecka i bilder

Sakteliga borjar jag fa ett planerat liv har. Det innebar inte att jag vet vad som ska handa, men att jag har lite smasaker inplanerade. Jobb pa barnhemmet, en volontarsmanual att skriva, en indisk lararinna att ata middag hos och tider att passa hos "the taylor". Ikvall ska jag bara ha hemmahang. Laga middagen och spela TexasHoldem. Jag hoppas bli bra sa att jag kan kvala in i min van Abshirs texasHoldem gang nar jag kommer hem. Men jag langtar inte hem. Borjar trivas riktigt bra har, men tanker pa Er forstas.

Trevliga overraskningar

For nagra dagar sedan flyttade det in tva till i varat lilla hushall. Miriam och Simon fran Pitea. Jag var tvungen att ge upp mitt rum och ater flytta in i vardagsrummet. Men det funkar bra!
De ar ett trevligt tillskott och ar harligt positiva till det mesta.
Idag akte vi tre tillsammans till Venusmarket, som ar en lokal marknad har i narheten. Plotsligt nar vi gick dar i allskons ro blev vi inbjudna till Mr R. Bala Ganesh. Han ville visa oss sitt hemma altare och presentera alla gudar. sedan bjod han pa te och, tipsade oss om sevardheter och visade oss de lokala kyrkan och templet. Det var en fantastisk liten utflykt.
Pa mandag ar jag hembjuden till Peppi Miss, en indisk larare pa skolan. Det ska bli valdigt kul. Snart kommer bilder, men tyvarr har denna dator inte mojlighet att fora over dem.

Little Lamb School

Cirka tre dagar i veckan kliver jag pa skolbussen som gar till Little Lamb School. Den ar redan da ganska full av barn som ropar pa mig "Anty, anty", vinkar och gestikulerar for att man ska komma och sitta brevid just dem.
I borjan kande jag mig mycket forvirrad, for jag fick inga tydliga direktiv om vad som forvantades av mig och misstolkade de indiska lararnas artighet med ointresse. Vi har valdigt olika arbetskulturer. Hursomhelst ar det idag med gladje jag hoppar pa bussen till skolan och nar jag inte far nagra tydliga direktiv presenterar jag en plan och fragar om den ar Ok.
Den senaste tiden har det dykt upp massor av volontarer, sa jag sitter mycket med en speciell kille som ar sju. Han har aldrig tidigare gatt i skola (de borjar pre-school nar de ar tre annars) och har precis har flyttat in pa ett barnhem, sa han behover lite extra hjalp. Det ar tacksamt att jobba med honom da han blir alldeles overlycklig nar han lyckas skriva ett snyggt C. B ar an sa lange svart att fa till.
Pa sondag ska jag jobba hela dagen pa ett barnhem som Little Lamb ocksa driver. Det ska bli jatte kul. Nar jag kommer ska jag kamma alla barn och ga med dem till kyrkan, dar gudstjansten tyvarr ar pa tamil. Men hoppas anda plocka upp lite andlighet och kanske fa mig lite nattvard.
Skolan och barnhemmet drivs i kristen anda, och aven om jag sjalv ar kristen kanns det lite ovant att sjunga kristna sanger med barnen varje dag och be tackboner flera ganger om dagen. Harligt och lite konstigt samtidigt. Jag har funderat en del pa hur det kan ha varit for min kara storasyster nar hon gick i katolsk skola ett tag i Zambia. Nu stanger visst internetstallet........Godnatt

PonduCherry

I helgen har jag varit i PondeCherry, en liten stad vid kusten som varit en fransk kollonistad och som fortfarande har franska influenser. Har kan man ata pan de chokolate och fa sig en riktig espresso.
Vi hann ocksa med att doppa tarna i indiska oceanen och aka bat, men eftersom solskyddsfaktorn lag hemma fick det bli ett kort strandbesok.

Huset dar jag bor

Det har betts om flera vardagsglimtar ur mitt liv. Vardag har det kanske inte riktigt hunnit bli. Men vi gar upp vid atta i detta hus och Charlotta lagar havregrynsgroten som vi alla ater. Bussen till skolan gar vid nio halvtio, men jag har bestamt mig for att bara jobba tre dagr i veckan. Snart kommer mer om skolan... men tills dess hall till godo med mina vardags stallen och spanningsogonblick.

Dra mig baklanges pa en liten vagn.....

Idag nar jag kom hem till mitt hus dar jag bor pa overvaningen fick jag se detta...



Jag alskar odlor och skulle just ta mig en narmare koll nar mannen med vattnet kom och ville bli inslappt genom grinden. Odlan forsvann och hittades inte trots letande. Kan det vara en cameleont, eller ar det bara ganska likt?

Stopp pa vagen

Stora delar av tiden har gar jag gata upp och ner. Mesta dels PaperMillRoad. Pa Ponnys, en blandning av Ahlens och Ica, med en hel kallare full av burkar och en hel overvaning med papper, vaskor och nagellack, kan jag spendera timmar. Det ar ju sa kul att se vad folk kan tankas kopa. Har har jag kopt en portmonna och en datavaska och det mesta av snacks och basvaror. Mjolken koper jag hos tanten med gatukiosken och min Dosa (rispankaka) hos mannen med den korta kjolen. Vatten hamtar man pa annu ett hal i vaggen (20 liter for 20 rupies) och kaffet dricker jag pa CoffeeDay dar en fika kostar som tva dagars mat och har samma mangd kallorier.

De har tjejerna bor jag med

Jag bor som sagt var med tva nittinariga tjejer fran Mariestad. De ar som tjejer i den aldern ar mest (tror jag) impulsaiva, gnalliga, osakra och i behov av att havda sig. Precis som jag minns att jag sjalv var i den aldern. Men de ar ganska gulliga ocksa och mana om att jag ska trivas och jag ar ju sjalv ganska barnslig, sa det gar pa det stora ganska bra.

Charlotta ar en sjalvsaker och glad tjej. Hon alskar att laga mat och titta pa film pa sin dator. Hon lagar frukost och middag at oss for det mesta och om vi bara later henne styra och stalla i koket, sa tror vi att hon kommer fortsatta att serva oss. Igar holl jag ett litet tal for henne och oste superlativ over hennes kokskonster. Allt for den goda husfridens skull.

Elin har varit riktigt tjurig de senaste dagarna. Hon langtar visst hem och avundas mitt satt att ta for mig saker da hon inte gjort sa mycket under tiden har. Jag forsoker forklara att jag har lite mer vana att ta for mig och peppar henne att gora det framover. Men nar hon glommer att hon langtar hem for en stund, kan hon vara valdigt klok och omtanksam. I helgen ska hon komma efter mig till PonDeCherry, en gammal fransk kolonistad pa ostkusten. Hoppas det kan vanda pa humoret.

Regler emot terrorism och turism

Fick precis hora, dagen till ara nar jag borjat kolla upp Nepalresa, att Indien har infort regler mot terrorism (och turism) som forbjuder den som akt ut ur landet med turistvisum, komma in igen forren efter tva manader. Det var nagon volontar som nu blev inslappt ater i landet pa nader, och nu endast far stanna i tva veckor. Det har gor att alla planer om att komma till Nepal kanske blir svara, eller att jag far andra alla planer och efter resan ej atervanda till indien och betala en ny resa hem.
Jag ar arg som ett bi och kan inte tanka klart och om jag har tur sa hinner reglerna andras igen, ska kolla upp vad ambassaden har gett ut for information.
Sen ska jag kopa choklad och vara riktigt sur for forsta gangen i pissochskitIndien

Amerikanska kalorier

Forra veckan hittade vi, inte alls langt bort fran var bostad ett amerikanskt cafe'. CoffeeDay. Dar sprack alla planer pa att eventuellt ga ner nagra kilo. De har AirCondition och en menu med brownies och glassdesserter i alla tankbara och otankbara
varianter och riktigt kaffe!
Annars ater jag nastan allt som bjuds. Det gar ganska bra faktiskt och magen mar prima, faktum ar att den aldrig matt battre. pEPPAR, PEPPAR...
Fick besked om att min kompis Anette bokat semesterresa till Nepal, sa jag ska forsoka mota upp med henne i Katmandu i borjan av Februari. Imorgon ska jag besoka resebyraerna downtown.
Nu ska jag till det omtalade stallet for att traffa en svensk tjej som startat ett barnhem har som jag eventuellt ska jobba pa. Men snart kommer det bilder pa dar jag bor. Hall Ut!

BirdsnestHomes fina flickor och tanter

Tillbaka i mina hoods

Efter fem natter borta varav tva pa tag ar jag ater i Paranbul. Haer har man inte firat Pongal lika stort, sa det var kul att jag fick se det pa ratt satt i Madurai.

Besoket pa flickhemmet dar Anna jobbat har jag inte skrivit sa mycket om, for det ar sa svart att forklara i ord. Det var kansloladdat och stort. Flickorna var valdigt fina och karleksfulla och ville alla visa sig fran sina basta sidor och fa ens uppmarksamhet. Bland annat hade de dansuppvisning far oss.

Idag har varit stora tvattdagen och alla klader hanger nu pa tork pa takterrassen. Snart ska jag gora en resa till stan och titta in nagon marknad med flickorna.

Minnen fran en svunnen tid

Nar jag var barn, narmare bastamt 76-78 bodde jag med min familj i Zambia. Och nu nar jag ar har i Indien dyker det upp minnesfragment fran den tiden, speciellt har i Madurai dar de finns massor av trad jag kanner igen fran Zambia. De haer ocksa en godis har som smakar Guawa-Zambia och nar jag badade i en Hotelpool idag och sag torra blad pa botten av poolen i hettan var det som att det bubblade upp minnesfragment. kanske ska jag aka tillbaka dit nasta gang. Men just nu ar jag valdigt nojd med att vara har med mina stunder av afrika.

Madurai, en andlig stad

Har spenderat fyra dagar, och ar snart pa vag tillbaka till Chennai med nattaget.
Det har varit en jatte bra resa och jag har varir med om massor. Kan over huvud taget inte forsta att jag bara varit i Indien i tio dagar. de fyra senaste har jag besokt tva stora tempel och upplevt mycket andlihet in action. Templen har varit fulla med manniskor (och en elefant) Man har kastat sig ner pa tempelgolv och vandrat runt i olika cirklar, allt for att prisa nagon gud eller utfora en cermoni. Jag har funderat en del pa vad Svenska kyrkan ska gora for att dra lika mycket folk och skapa lika manga boneplatser i samhallet. I Madurai finns det ett litet tempel i varannat gatuhorn. Kanske ska kyrkan och gatukontoret i samarbete kunna arbeta fram nagonting.

Stora Ciadagen den 14 januari

Jag har tre lasare, enligt min blogg och det glader mig. Om jag aven har en lasare i min kara lillasyster vill jag be om ursakt att jag inte gratulerade dig pa din ratta fodelsedag, men den sammanfoll med stora Pongaldagen nar inte ett enda intenetkontor var oppet. Grattis alskade syster. Jag ska kopa nagot riktigt indiskt till dig och om du kommer hit blir det Stora Ciadagen! Hoppas stora Ciadagen i Shanghai var till belatenhet.

Nagra pa vag mot visdom

Vise man

Pongal i Madurai

Jag har akt till Madurai for att halsa pa min kompis Anna Norell som ar har och jobbar pa ett jattefint barnhem, men snart aker hem. Madurai sags vara denna provins sjal och har finns massor av tempel att besoka. Pongal ar en stor hogtid for hinduerna har, sa natttaget hit var fullt av massor av folk som skulle hem och fira. Men jag fick mig en helt egen brits att stracka ut mig pa under natten och var framme pa morgonen.
Templet vi besokte var ocksa en kopplats och jag skamdes lite nar jag kom pa mig sjalv att gora buisness dar inne. Jesus skulle bli vred. Jag blev glad at de fantastiskt fina tygerna jag hittade

West Side Story

Tank Er en forort utanfor en stor stad. Tank Er hundra hundar med olika intressen och gang. Ett gang med hemlosa, ett gang som har manniskokontakter och far mat serverat. Tank West Side Story.
I gar natt utspelades de sista scenerna i dramat har i Paranbul. Ett riktikt stor fight som var ganska ruggig avbrots av ett ylande. Det vare en hund som borjade, sen fyllde en annan i, jag tror att det var Tony och Maria som sedan korades av nagra andra hundar som nog ocksa forstod sig pa brustna hjartan. Det lat vackert och mycket sorgligt,
Igar sov sedan varenda hund jag sag. Och inatt var en tyst natt. Jag tror att det var en melankolins natt.

Bilderna

Den har hunden ar en av dem som haller mig vaken hela natterna. Darfor sa trott!

Mitt favorit par i plastforsaljningsbranschen.

En av manga heliga.


Pynt for gudarna utanfor varje hindus hem.

Fardmedlet nr ett Auton

PaperMillStreet

Min forsta kontakt med Indien har jag tagit genom att vandra PapperMillStreet (i Paranbul) upp och ner eller akt den fram och tillbaka i mopedbils-taxin, som har ett fast pris pa ca 1 krona. Det ar har jag har kopt min forsta klanning, ater mina middagar och koper brod och andra mindre nodvandiga saker.
Pa tisdag ska jag forsoka vidga mina vyer lite och ta mig till Mandurai i sodra indien och halsa pa en van som jobbar pa barnhem dar. Tyvarr kommer denna resa samanfalla med nagon indisk hogtid och det ar svart att fa biljetter. Men om jag infann mig pa stationen klockan atta imorgonbitti fanns det en chans.
Att lyckas hitta en dator som gar att fora over bilder pa har varit svart,men jag jobbar pa att ni snart ska fa se bilder harifran.
Har sett pa nyheterna att ni fortfarande har kallt dar hemma. Konstigt att det kan vara sa olika.

Fredag utan fredagsmys

Pa fredagar brukar jag och min sidekick Lena ha fredagsmys. Det ar inte pakommet som nagot daligt alternativ till familjemyset, utan mer som exklusiv variant av familjechipsen framfor Idol. Ofta dricker vi Champange, eller iallafall bubbel till middagen.
Det blir inte tal om nagot fredagsmys idag. de fa jag kanner har ar nitton ar och ibland lite trista att hanga med. Men eventuellt ska jag fa folja med en helt annan, for mig annu inte sa bekant tjej pa tempeldans i stan. Det ska bli spannande.
Allt ar fortfarande valdigt nytt och spannande och oklart har. har inte riktigt fatt nagon intruduktion pa skolan, mest blivit inkastad i en grupp med sma barn. Nar jag har hort lite runt sa verkar det som, Maria som driver skolan har valdigt mycket att sta i och att jag inte ska vanta mig nagot samtal med henne. Jag ska fundera ut vad hur och vad jag vill gora pa skolan och sedan ta ett samtal med henne. Men det far vanta ett tag.
Jag bor i en tvaa ungefaren mil norr om Chennai. den ar ganska kal, forutom pa vaggen ovanfor min sang i vardagsrummet som precis fatt en fargglad Shivaaffisch.Sangen ar kort och hard, men det har faktiskt visat sig vara bra for min rygg (och en till madrass kostar 50 kronor om jag skulle trottna).
Utanfor mitt fonster har jag en hyffsat lugn gata. Hundar skaller pa natten ibland, men jag sover for det mesta ganska bra fram till sju da indierna borjar tuta pa sina mopedtutor och skriker ut sina varupriser. Pa tvargatan hundra meter ner ar det ett riktigt hysteriskt indiskt gatuliv, med affarer och stand som saljer allt mellan himmel och jord. Madrasser, blommor, cyckelhjul, gronsaker, skolbocker, tyger och kryddor.
Maten har ar faktiskt riktigt god och om man ar forsiktig sa kan man slippa den varsta kryddningen som far det att brinna i munnen. Mer om den nasta gang. Nu ska jag forsoka fa tag pa en kopp kaffe med mjolk, fast utan massa socker. Det kan bli svart.

I begynnelsen

I begynnelsen av vistelsen har jag forsokt att bara tacka och ta emot. Jaha, jag ska bo i en lagenhet med tva nittonariga tjejer och sova i en hard sang. Jaha ja! Stark mat, jajamensan. Vakna pigg mitt i natten. OK! och trettio grader varmt. Toppen!
Allt ar valdigt harligt har, vadret, fargerna, lukterna och min nya positiva installning. Om skolan kan jag inte beratta sa mycket an, men den varkar bra och har internet och en dator utan prickar.

Konstigt

Förr i tiden när jag var ung och man skulle ut och resa gick man till en resebyrå och köpte en biljett. Den såg alltid ut på ett speciellt flygbiljettssätt och hade ett glatt omslutande biljettkuvert. Det kändes på riktigt!
Idag bokar man sin resa själv och skriver själv ut ett skickat kvitto som ska gälla som biljett tillsammans med ens visakort. Jag har svårt att tro att det ska fungera. Men jag håller tummarna.
En annan konstig modern sak är Skype. Jag tycker egentligen att det är en bra uppfinning, men när jag pratade med min syster i Shanghai häromdagen blev det ändå stelt på något sätt för att de kunde se mig och jag dem. Man fick liksom inte göra sina egna bilder och en del av det gamla telefonlugnet infann sig aldrig.