Skön sista dag

Somnade som brukligt framför en långfilm framför TVn igår. Eftersom Mats var hemma hos mig blev jag väckt vid filmens slut och förd till sängen. (Om jag är själv hemma händer det att jag vaknar stel i soffan först på morgonkvisten.)

Vi sov länge och tillbringade morgonen i sängen diskuterandes Gudstro och kyrkan. Jag är kristen, min pojkvän är ateist och folklivsforskare, så diskutionerna kan bli mycket intressanta. Dessutom är min syster präst, och jag har viss insikt i hennes arbete.

Frukosten inmundigades sedan framför tre avsnitt av "Extras" med Ricky Garvais. Har ni inte sett dem är det ett måste. Jag har sett alla avsnitt ett antal gånger och skrattar lika gott varje gång. Han och hans medskådespelerska är två misslyckade statister som drömmer om ett riktigt skådesspelarjobb, en partner och andras respekt. I sin vilja att göra rätt gör de alltid bort sig.

Det har varit en underbart lat sista morgon på detta år. Den sista kvällen ska vi spendera hos bekanta till familjen, ett bögpar som min syster har vigt för några år sen. De har en enorm paradvåning vid Odenplan. Det ska bjudas på italiensk buffé´och drickas champagne rakt igenom kvällen. Jag ska bära långklänning och Mats sin snygga kostym. Jag hoppas på dans, då ska jag dansa med min svåger, han är en hejjare på dans. Det kommer bli alldeles, alldeles UNDERBART!

trasiga ungdomar och obetalda räkningar

Jag arbetar extra på ett behandlingshem för ungdomar som inte kan bo hos sina föräldrar. Ofta har barnen farit illa av sin familj och utsatts för sexuella övergrepp. Det har medfört att de känner sig oälskade, misslyckade och har problem med att ta emot kärlek.
Verklighetsuppfattningarna hos ungdomarna är skiftande. Ofta lever de i en fantasivärld eller blir psykotiska och känner sig förföljda.
Att ge dessa fantastiskt fina tjejer och killar ett hopp om en framtid och ett bra liv är svårt. Men igår när jag jobbade hade vi en underbar morgonsamling. En liten stund av delad lycka. Kanske låter det patetiskt, men att få dela den stunden med dessa ungdomar kommer jag leva på länge. Det är något visst med trasiga själars glädje, den överraskar så direkt.

Att betala sina räkningar är däremot inte en stund av glädje och jag märker hur jag i denna stund skjuter på det. Men om jag ska gå in i 2006 med glädje finns det inte mycket annat att göra. Banken ska få besök av mig nu. Jag ska lämna mitt varma hem och gå ut och göra rätt för mig.

Julen som kom och gick

Julen kom o gick. Märkligt när den är över, för den tog ju så mycket energi innan den kom.
Fick spendera dan före dan, och julaftonsmorgon med Mats och hans fina barn Hedvig, Ester och Algot. Det var kul att ta del av deras julstök. Algot var glad att föräldrarna skaffat nya partners för det innebar ju fler presenter. Det värmer ens hjärta när tonårspojken fäller sånna komentarer. Det måste ju betyda att skiljsmässan inte bara var av ondo.
Jullunchen avnjöt jag hos en vänner med släkt i Vaxholm och innan midnattsmässan hann jag sträcka ut mig på soffan o bjuda en vän på tafatt grönkålssoppa.
Juldagen ägnades och konfektgörning i morgonrock och julbord och klappar hos mor och far med systrar och deras äkta män.

Jesubarnet

När Jesus hade fötts lät Herodes döda alla gossebarn under två för att försäkra sig om att något mytomspunnet barn inte skulle komma att ta hans plats. Tänk att leva med det på sitt samvete. Jesus måste haft dåligt med jämnåriga vänner att lattja med dessutom. Det kan inte ha varit lätt.

en helg med familjenX

Efter en helg med min pojkvän och hans barn, ikea besök, inredningsbestyr i hans lägenhet, middag, umgänge med hans grannar och vänner, känns det skönt att vara åter i min lilla etta i stan.
Att umgås med barn som man inte känner allt för väl, men vill göra ett gott intryck på, på en liten yta utan någonstans att gå undan är energikrävande. Och både jag och min pojkvän, Mats har för vana att starta många projekt samtidigt. Jag brukar tröttna halvvägs. Idag var det när jag hade tömt hela det gamla skåpet på CD skivor, videofilmer och allmän bråte och allt låg i en röra på golvet. Målet var att få ett nytt mer praktiskt IKEA skåp på plats. Jag övergav Mats och röran och fortsatte in i en av döttrarnas rum för att städa upp det stök jag och hennes far tyckte hon skulle slippa ta hand om. Jag hade noga frågat hennes pappa om hon skulle uppskatta det och det lovade han glatt att hon skulle bli stormförtjust i. Väl på plats för att skåda sitt välstädade rum försökte hon hålla god min, som den väluppfostrade, omtänksamma person hon är.
Men elvaåriga tjejer blir inte superglada över att någon annan än de allra närmsta petar runt bland ens saker (knappast de närmsta heller), hur stökigt det än varit och hur fint det än blir. Jag kände mig lite dum som i vilja att göra gott och vinna poäng glömt tänka på det. Men hennes pappa var överlycklig!