trasiga ungdomar och obetalda räkningar

Jag arbetar extra på ett behandlingshem för ungdomar som inte kan bo hos sina föräldrar. Ofta har barnen farit illa av sin familj och utsatts för sexuella övergrepp. Det har medfört att de känner sig oälskade, misslyckade och har problem med att ta emot kärlek.
Verklighetsuppfattningarna hos ungdomarna är skiftande. Ofta lever de i en fantasivärld eller blir psykotiska och känner sig förföljda.
Att ge dessa fantastiskt fina tjejer och killar ett hopp om en framtid och ett bra liv är svårt. Men igår när jag jobbade hade vi en underbar morgonsamling. En liten stund av delad lycka. Kanske låter det patetiskt, men att få dela den stunden med dessa ungdomar kommer jag leva på länge. Det är något visst med trasiga själars glädje, den överraskar så direkt.

Att betala sina räkningar är däremot inte en stund av glädje och jag märker hur jag i denna stund skjuter på det. Men om jag ska gå in i 2006 med glädje finns det inte mycket annat att göra. Banken ska få besök av mig nu. Jag ska lämna mitt varma hem och gå ut och göra rätt för mig.