Ett vuxet beslut

Äntligen, med en liten tjuvstart, var den två veckor långa pausen i förhållandet över. Jag har längtat efter Mats, men också tänkt en del på de brister som inte riktigt går att bortse ifrån. De handlar mest om olika framtidsvisioner som inte går att förena utan att den ena får stryka på foten.

Så äntligen sågs vi i fredags och det var härligt att vara tillsammans igen. Vi lät allvaret bero till på lördagen och pratade om vad vi haft för oss, att vi längtat och somnade gott i varandras armar.
Men sen kom lördagen och det var dags att ta i de jobbiga. Och, som de vuxna, kloka, lite fega och något brända personer vi är tog vi beslutet att göra slut. För som vuxen och rationell finns inte möjligheten att kasta sig gränslöst längre, iallafall inte för oss, iallafall inte nu.

Vi hade sen en fantastiskt fin helg tillsammans. Det är märkligt hur känslan blir starkare när de svåra orden är uttalade och oron om framtiden försvinner. Så var det iallafall för oss. När beslutet var taget och möjligheten till missförstånd och förhoppningar eliminerats tyckte vi båda ännu mer om varandra. Så även om vi inte lever lycliga tillsammans i evighet har vi ändå haft en helg i rosa skimmer och önskar varandra allt gott. Moget va!?

Det bör tilläggas att jag är helt övertygad om att det för Mats vore bäst att leva ett antal år i celibat!